En skir tunn handbroderad duk, lite sliten och väl använd och så vacker, kostade mig 5 kronor och jag eftertänker (kvinnokraft, är den inte värd mer?). Ramen är från mormor, antagligen 1800-tal, hamrad plåt. Bilden är ett vykort från uppskattande vänner.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar