" Lugn och ro, igår var det full fart, besök hos frisörskan och jag är mycket nöjd med resultatet, men lite tröttande var det! Mina öron är som mjuk sammet nu och mina ögonbryn är tuffa."
Ställde fram en vardagsrätt på bordet, solen strålar in och plötsligt kändes det som en smula Provence. Tyget är nog inte speciellt provencianskt? men något i färgerna kanske, eller?
När tulpanerna börjar se slitna ut men ändå har vackra färger kvar, klipp av skaftet och lägg dem i ett fat med vatten, då kan man njuta ännu några dagar!
söndag 21 mars 2010
Besök från Göteborg, tack Birgitta och Assar som har satt guldkant på denna helg!
fredag 19 mars 2010
Rosaranunkel och fågel i cement (Miljögården). La vie en rouge.
Den 14 mars är solig, och en alldeles väldigt blå himmel, läge för njutning. Ute är det visserligen svårt att gå, knaggligt och isigt men pärlhyacinter och sommarklöver i ett blomfat kan locka fram vårkänslan.
Idag har jag möblerat om i mina vita vägghyllor. Förändringar har skett både i gräddsnipshyllan och allrumshyllan. Myranfyndet en Gustav III-karaff fick också plats.
Hittade på Akademibokhandeln en receptbok som tilltalade mig, roliga nostalgiska bilder och inspiration till att skriva in sina favoritrecept. Det finns små fack att lägga i små lappar som man skrivit recept på m m.
Min vitt-vitt-känsla är mättad efter den härliga vintern och det tar jag igen med röda tulpaner. De är ju en smula överåriga men jag tycker om när de blir slingriga och har fått mycket smått i bladvecken.
då är man värd lite extra gott till kaffet, hemgjordasemlor som inte alls är perfekta till utseendet, men smakade gott. Solen fortsatte att lysa inomhus - avslöjande på allt, men också - på rosmarinen som njöt.
Ljusetbörjar återkomma utomhus, inomhus och inombords. Kuddar med färg känns bra efter allt vitt (jag har fått så jag tiger) och våren kan börja anas i nyinköpta inomhusväxter.
En skir tunn handbroderad duk, lite sliten och väl använd och så vacker, kostade mig 5 kronor och jag eftertänker (kvinnokraft, är den inte värd mer?). Ramen är från mormor, antagligen 1800-tal, hamrad plåt. Bilden är ett vykort från uppskattande vänner.
Vargjakten över för denna gång, andas ut efter detta elände. Det är ett stort misstag som gjorts och att minimera en redan liten stam ökar självklart risken för inavel än mer. Det kommer att inplanteras vargar från andra länder och vi får verkligen hoppas att de inte vill tillbaka till sina hemländer (det skulle inte förvåna mig, Sverige är inte speciellt vargvänligt). Jägarna har via sitt förbund fått idka sitt fruktansvärda intresse.
Återkommer
fredag 1 januari 2010
Koltrasten Abel som hälsade på förra vintern kom för att önska oss ett gott nytt 2010 även detta år. Han hann flyga iväg innan jag fick fram kameran, men lämnad små "fot"steg i snön.